Idag har det varit en väldigt påfrestande dag.
Det är saker som rör barnen och deras kompisar som påverkar mig otroligt starkt. Jag fick även höra vid flera tillfällen idag av min man pikar som sårade mig mycket. Det var fel topp jag hade på mig för att den inte passar mina bröst. Att jag inte ska äta glassar om jag klagar på att jag har ont i knät (för att jag väger mycket nu) och flera saker som jag har förträngt märker jag, för jag minns inte mer vad han sade. Vilket fall som helst så blev jag väldigt ledsen och kunde inte hålla tillbaks tårarna när jag smörjde in barnen med solkräm, när de skulle gå iväg till utebassängen. Jag känner mig så otroligt ful och värdelös innuti. Jag känner att min kropp håller på att åldras och jag känner mig som en tant mellanåt.
Jag blir samtidigt arg på mig själv att jag har låtit mig förfalla såhär. Småbarnslivet kan verkligen ta kål en. Jag har underdagen fått gamla bulemitankar tillbaks och tänkte att jag inte alls är frisk. Trots att jag inte har spytt konstant på många år så är jag inte botad. Jag sökte ju aldrig någon hjälp mot min bulemi och la av med att spy på egen hand, men jag märker att jag har lite störda tankar fortfarande. Det har gått så långt idag att jag har kollat/letat efter pro- ana och mia sidor. Jag är desperat och lost! Jisses, jag har alltid facinerats av anorektikers viljestyrka och disciplin att stå emot maten, hur fanken gör de? Helt sjukt tänkande jag vet. Jag vill ej blir anorektisk, men bara få lika stark beslutsamhet att äta mindre.
I know, I really need help!
P.S. Samtidigt har jag ätit en glass och får lust att spy ikväll, men vågar inte riktigt, vill inte fräta mer på mina tänder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Läser din blogg och blir fscinerad. och skrämd. För att jag känner igen mig. Jag vet hur det känns. Har upplevt samma känsla, att anorektiska människor är starka och jag vill bli sån. Men jag vet att det är fel. och det finns inget fusk. Och det finns en sund väg att gå och man måste sätta sin hälsa i första hand och sträva efter att gå ner på ett hälsosamt vis. Det kanske är en längre väg men den är betydligt sundare. och jag vet att det går. Om man har järnvilja. och jag tror du kan klara det. vinna mot kilon samtidigt som du är snäll mot dig själv! ta hand om dig!
Skicka en kommentar